jag tog steget

jag har länge sett mig som bi sexuell  . men att ta det  sitta lilla steget till att leva.  Öppet som bi har inte vågat ta varit rädd för vad mina vänner å kära ska tycka om mig . Kan det vara så att dom ser mig som annan kille trots jag  är samma kille som alltid varit den jag  när jag väl skrev dom orden.  på Facebook jag har inte varit helt ärlig mot mina nära och kära jag är bi sexuell . hade aldrig ens vågat drömma om alla varma ord och kommentarer dessa rader fick .   . Samtidigt som jag  nu kan leva öppet som bi   blev jag flera kilon lättare . glöm  aldrig att oavsett vilken läggning du än må ha är du samma kille eller tjej   som du alltid varit .  läggning  styr inte vem du är kram på er .

 

älskar dig

dessa rader har lånat från min högt älskade syster ysters blogg
min bästa vän är de där människorna man bara vet att man kan tala om allt med. Eller bara sitta och inte säga något, utan att det blir konstig stämning. Personerna man kan ringa klockan fyra på natten, bara för att säga hej.

när jag borstar tänderna går jag fram och tillbaka i toaletten. Ibland försöker jag prata med folk, men de brukar inte förstå vad jag försöker få fram.

när jag lagar mat blir det oftast något som går fel. Ibland har jag brinnande olja i köket, andra gånger bränner jag löken helt enkelt. Men musik har jag alltid på.

jag är (lite) rädd för att inte riktigt ha kontroll över livet. Finns inget värre änn att bli tvingad till saker som man inte känner passar en själv.

den värsta känslan är ensamhet.

den bästa känslan är när man bara känner att allt är som det ska vara. När det är fint och trevligt och avslappnat och sådär perfekt, helt enkelt.

hon är bara 15 år men klok som få !!

Hej länge sen sist

det har nu gått ett nästan ett halv år sen
jag brött med min famljen  och konstiga är
att det enda jag saknar är hundarna och så  min syster  nea .
Jag vet att man borde sakna dom massor men  för det sjuka ¨är            att jag i inte det alls.gör det. Jag har aldrig mått bättre och känt mig friare än nu jag lever mitt eget liv här piteå och mår bra av detta men klart att jag älskar min mamma . fast hon inte lät mig vara de
jag är kände mig  som ett barn när jag va hemma dom få gånger jag varit hemma. hade gått där ute

del 2

tommis liv har aldrig varit enkelt kan man tycka. När
han var liten fick han veta att han hade det som i dag
kallas DAMP och han tillhörde inte “innegänget”. När
han som 14-åring kom in i ett gäng på ca åtta personer
förändrades allt.  Han fick någon att vara med, någon
som brydde sig om honom. Detta gäng höll på med
inbrott och stölder i bilar, hus, affärer m.m. Detta
drogs även tommi in i…

När han var 12 år började han att dricka alkohol,
vilket inte är så konstigt. Många unga börjar att
dricka ganska tidigt, så ur den synpunkten så var det
inte någonting ovanligt. Men, bara något år senare
började han även med droger. Det var haschet som hade
kommit in i hans liv. Visst, det finns många unga som
knarkar, men bara 14 år… Det var väldigt tidigt, men
gänget fanns ju där hela tiden.

Under tiden som alkoholismen ökade började de i gänget
att sälja narkotika för att ha råd att köpa sprit. Det
fungerade ett tag, men sen rasade allt och tommi satt
fast i bruket av både alkohol och narkotika. När han
var 16 år var han en alkoholist och året senare även
drogberoende. Man kunde undra hur detta skulle sluta.

Sommaren 1993, tre år efter det att tommi hade kommit
in i gänget var han ren endast en vecka. På hösten
samma år insåg han att han måste få hjälp. Han var
bara 17 år och ville inte leva sitt liv på det där
viset. Han tog självmant kontakt med socialen för att
få hjälp att komma ur sitt beroende, men det gick inte
som han hade tänkt. Lagen säger att för att han skulle
få vård så måste han ha begått ett brott eller vara en
fara för sig själv eller för andra. Detta ansåg man
alltså att han inte var, så han fick gå därifrån utan
hjälp.

Till slut kom vändpunkten i tommis beroende. I mitten
av september 1993 var han “hög som ett höghus” och
tände på ett hyreshus. Han hade dock tur i oturen, för
ingen i huset dog. Nu fick han den hjälp han behövde,
för han blev dömd till vård i sex år. Vården fick han
i en annan stad. Tack vare att han flyttade var det
lättare att släppa kontakten om det gamla gänget.

Det tog åtta månader innan han var “ren” från sitt
hasch beroende. Hasch kan sitta i kroppen i cirka ett
halvår efter det att man hade tagit det den sista
gången. Alkoholismen är han också ren ifrån, men det
är lätt att ramla dit igen och det är tommi mycket
medveten om. Nu vet han dock vad han klarar av, det
visste han inte förut. Han kan dricka cider och lätt
öl, men resten av spriten låter han bli. Trots
problemen han hade tidigare har han inte haft något
återfall, varken av narkotikan eller alkoholen.

Nu sju år efter det att tommi fått vård har han börjat
att bygga upp ett nytt liv. Han fick tidigare vistas i
en lägenhet som anstalten hyrde, men från årsskiftet
2001 så hyr han en egen lägenhet. Han flyttade in i
mars/april, men inte förrän i maj har han börjat att
sova där. Han sover dock fortfarande på anstalten
vissa nätter för att visa att han “lever” och att han
kan ta hand om sig själv. Det är en stor omställning
för en person som levt i en skyddad värld i nästan
halva sitt liv och inte haft ett normalt liv att nu få
ta ansvar för sig själv och leva mer eller mindre ett
eget liv.  Men som tommi själv säger “jag tar en dag i
taget och ser hur det går..” Allt kan inte göras på en
dag, det måste få ta sin tid innan man kan leva ett
ganska normalt liv igen.
Av det gamla gänget har några dött av överdoser, andra
sitter inne av olika skäl. tommi själv hjälper andra
ungdomar som har hamnat snett i sitt liv. Han far även
ut i skolorna och berättar sin historia i hopp om att
kunna “skrämma” ungdomarna till att låta bli drogerna.
Han vill göra sitt bästa för att inte fler ska hamna i
samma situation som han varit i. tommi har tagit sig
ur sitt gamla liv, men det är inte alla som klarar av
det… detta är skrivet av Maria sandström
till sist ett stort tack till laget i mitt hjärta Luleåhockey ni
har gett mitt liv en menig
hade gott där ute

dagens låt Not Afraid med Eminem



mitt nya liv

hej tänkte skriva lite om mig själv
jag är kille på 35 år  som har efter många års  vård för massa skit
börjar hitta ett sätt att leva på och vågar ta egna beslut om om min framtid .
kort historia . har en diagnos som heter adhd sen jag va sex  år
som gjort mitt liv till ett helvete fram till i dag
börja med droger när jag  va  12år  detta
har nartyligt
blev dömd till  sluten vård  när jag va 17  och efter 20års vård
ska jag börja leva ett helt nytt liv som  helt fri från  mitt föra liv

har sökt in på skola i Luleå eftersom mitt liv behöver lång planernig

så har jag satt upp januari 2012 som mål för flytt .

 

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!